Vem vill vara utan ADHD?
Jag har hört att det är rörigt att leva med ADHD, men det kan jag inte kommentera på. Visst har jag ADHD och livet är ofta stökigt, men jag har inget liv utan det att jämföra med.
ADHD innebär i korthet att man har en uppmärksamhetsstörning, och hos mig innebär det bland annat att jag inte är mästare på att hålla isär intryck från varandra och prioritera dom. Jag lyssnar lika mycket på fågelkvittret, suset från bilarna i bakgrunden och ventilationssystemet som den pågående diskussionen.
Jag fick diagnosen förra året, när jag var 30 år, men ADHD är ingenting man tilldelas över en natt. Det klassas som ett neuropsykiatriskt funktionshinder, låter som en dödsdom, kan vara en enorm tillgång och är något man föds man.
En vanlig uppfattning och bild av ADHD är monstret till klasskamrat som slåss utan anledning – något som är irriterande eftersom slagsmål inte är ett av de noga utstuderade diagnoskriterierna. Och nej, ADHD innebär inte att man är dum – den låga IQ-kvoten finns hos människor som övergår till att prata långsammare och tydligare när jag förklarar min situation för dom.
Problemen visar sig lättare, oftare och kraftigare när jag är trött eller hungrig. Då tappar jag lättare tråden i samtal, missar fler ord i diskussioner och hör alldeleles för mycket oväsentliga ljud omkring. Samtidigt kan livet vara underbart med ADHD. Det är alltid en blandning och aldrig enbart en sida.
Under bra dagar slutar aldrig idéerna att dyka upp, jag kan hantera vad som helst och bubblar av energi. Hittar jag en intressant uppgift kan jag arbeta med den utan att störas av annat, ofta så fokuserat att jag glömmer att äta. Under dåliga dagar har jag svårt att göra något alls på grund av att jag inte kan koncentrera mig på en enskild sak längre än någon minut.
Det första av två skämt i turboröran blir att ADHD-människor ofta äter amfetamin i medicinformen Concerta. Till skillnad andra människor upplever jag ett lugn av medicinen, och att den lindrar symptomen något.
Det andra skämtet är att jag upplever betydligt kraftigare lindring och hjälp av cannabis (jämfört med Concerta), men enligt Läkemedelsverket och svensk lag har jag klart och tydligt fel. Cannabis ligger under Förteckning I, tillsammans med heroin, och förklaringen lyder: ”Narkotika som normalt inte har medicinsk användning. Praktiskt taget alla dessa medel är förbjudna och samtliga medför hög missbruksrisk. Exempel: marijuana (cannabis) och heroin.” – Läkemedelsverket, narkotikaklassade läkemedel.
Attention Riks har vettig information om ADHD.
Inlägg (RSS)
Det är intressant att cannabis medicinska egenskaper tycks skifta regionalt, jag undrar hur läkemedelsverket förklarar detta(vilket de antagligen inte gör, då de inte tycks vara särskilt intresserade av att motivera sina ställningstaganden särskilt alls).
Men om nu det är så att läkemedelsverket har fel, dvs. om du verkligen upplever lindring av ADHD-symptom vid konsumtion av cannabis, gäller detta även vid koncentrationssvårigheter? Upplever du att du tex. har mindre problem att ihållande läsa och tillgodogöra dig information(om du ni vanligtvis har det) eller på andra sätt verka mer strukturerat än vanligt under påverkan av DROGHAMPA? Det är nämligen så att jag själv har ngt som betecknats som ”uppmärksamhetsstörning”, dvs ADHD, men utan någon vidare uttryckt hyperaktivitet och undrar därför om konsumtion av denna ört kunde vara till nytta för mig av fler anledningar än att jag måhända skulle uppfatta det som angenämt.
Jag upplever att en mindre dos cannabis, med högre thc-halt än den som odlas av vanliga bönder, hjälper mig på flera sätt. Men det är just en mindre dos som har positiv effekt, allt annat är för att bli hög och berusad. Jämför med att dricka lite alkohol för att slappna av eller sikta på att bli full.
Visst hjälper cannabis mig. Det är lättare att koncentrera mig, det är mindre brus i huvudet, jag kan läsa texter enklare och fokusera på saker tydligare. Ångestsymptom och stress försvinner i hög grad, och det gör att jag blir mer avslappnad och kan hantera livet på ett skönare sätt.
För att få ut mediciner som exempelvis Concerta krävs drogtester, och det omöjliggör att jag kan använda cannabis. Så den ständiga frågeställningen är om jag vill ha en statligt sanktionerad drog, som delvis hjälper, eller en olaglig drog som jag mår mycket bättre av.
Vad jag aldrig kommer att göra är att uppmana andra att inta droger, så valet är helt ditt. Det jag kan göra är att förklara hur jag ser på livet och hoppas någon blir hjälpt av det.
Jag tror det beror på vilket landsting man tillhör, om de gör drogtester eller ej. Jag får ut statligt sanktionerat amfetamin från apoteket, helt utan några tester. Problemet är bara att jag blir så jäkla tråkig och personlighetsförändrad av affe. Tar bort mer eller mindre alla symptom på mina ADD-tendenser. Uppmärksamhetsstörning kan ju vara rätt kul, så det vill man ju inte helt bli av med. Cannabis(av rätt sort i rätt mängd) verkar vara ett medicineringsalternativ att föredra utifrån många aspekter. Har hört av andra än dig att det tycks fungera bra i liknande fall. Tycks inte finnas några särskilt omfattande vetenskapliga studier gjorda för att undersöka saken.
Hittade dock: http://blog.mpp.org/?p=34
samt: http://en.wikipedia.org/wiki/Surinabant#cite_note-5