Txt, som i copywriter

Och så blev jag copywriter. Personen som med hjälp av text övertygar andra; killen som säljer in idéer, vänder på argument och förmedlar information. Yrket jag under evigheter har försökt undvika. Samma jobb som vännerna upprepat bett mig undersöka närmare.

På min vänstra hand, i 45 graders vinkel till tummen och pekfingret när de är utsträckta, finns bokstäverna txt tatuerade. När livet blir rörigt, och synfältet krymper, behöver jag en visuell påminnelse om det viktiga i livet – och det enda som får mig att slappna av. Det är när jag skriver som jag verkligen lever.

Som tioåring fick jag en skrivmaskin. Det var uppstarten på många år av frenetiskt framknackande av rollspelsäventyr, och jag tror aldrig jag har mått bättre än under den tiden. I olika yrkesroller har jag senare lekt med ord i roller som marknadsförare, webbredaktör och just copywriter. Jag har gjort annonser och finslipat produkt- och förpackningstexter.

Men det har inte varit okomplicerat.

Skrivandet och musiken är säkerhetsventilerna jag har. Nästan oavsett dag, ge mig några minuter med fritt skrivande eller planlöst jammande på ett piano och jag ler. När det prestigelösa utloppet sätts in i ett kommersiellt format, och får ramar, skrumpnar lusten att skapa.

Det var förr. Nu är känslan däremot en helt annan.

Ju äldre jag blir desto mer framträder en ännu starkare och mer självsäker erfarenhet, som ersätter tidigare okunskap och förvirring. Erfarenheten, tillsammans med många fler variabler, har alla nu flätats ihop till vad som verkar vara den perfekta arbetsplatsen. Det var därför jag antog erbjudandet. Jag är copywriter. Igen.