Tre månader med cannabis – sen då?

16 mars 2010 · by Joakim · in

Under tre månader i rad använde jag cannabis för att lindra min värk och adhd. Den ende som inte förvånades över dess positiva effekt var jag själv. Psykiatrin upplevde mig som lugnare, mina vänner ansåg mig lättare att umgås med och dessutom fungerade jobbet och samarbetet med kollegorna bättre. Men vad hände när jag slutade använda cannabis?

De flesta säger att ett uppehåll efter en längre period av bruk innebär sömnproblem, och givetvis blev det så. När jag använde cannabis kom sömnen snabbt och jag somnade lugn, med djupa andetag och sov hela natten. Utan cannabis anlände sömnproblemen redan den första natten.

I samma stund jag la ner huvudet på kudden och tog ett djupt andetag för att markera att det var sovdags började tankarna vandra. Vad hade skett under dagen? Vad skulle hända imorgon? Vad gjorde personerna nu som jag hade träffat under dagen, hade jag missat att göra något viktigt, vilka långtidsprojekt hade jag igång, och vad menades med smset jag fick tidigare under kvällen och hur förhöll det sig till tidigare sms under dagen?

Det tog flera timmar innan jag somnade, men det var inte främst på grund av att jag inte använde cannabis längre. Det här var ett varmt välkomnande tillbaka till perioderna av de vanliga sömnsvårigheterna, den ryckiga sömnen, att vakna mitt i natten utan anledning och att kliva upp i panik på morgonen.

- Välkommen tillbaka till den värld som är dig så känd och så främmande för andra, viskade hjärnan och hånlog som bara Jokern i Batman-filmerna kan.

Förutom att ha kraftigt lindrat mina sömnproblem så verkar det regelbundna cannabisintaget ha sänkt migränfrekvensen betydligt. Jag insåg det inte förrän i slutet av tremånadersperioden och önskade då att jag fört anteckningar under tiden. Men från att ha haft migrän – som värst – upp till ett par dagar i veckan gick frekvensen ner till någon dag per månad.

Till att börja med oroades jag över hur ett dagligt cannabisbruk skulle fungera, främst med tanke på hur andra skulle reagera och om jag skulle klassas som missbrukare och pundare. Jag hade i omgångar panik över tankarna och bruket. Som tur var hade jag tidigare lärt mig att den enda vägen att bli av med en rädsla är att tackla den rakt på. Att fullständigt gå in och uppslukas av den förstör dess makt, och efter några veckors intensivt bemötande försvann de otrevliga känslorna.

Jag gjorde inte det här för att vara häftig, bevisa något för andra, eller medvetet gå emot lagar. Svaret och anledningen till bruket fanns i hur alla andra såg på mig: Lugnare, mer välfungerande, lättare att umgås med och att jag skötte mitt arbete ännu bättre.