Stresstålig, utåtriktad apa sökes för nya monotona möjligheter att tävla
Jobbannonserna ångestskriker efter den perfekta människan. Jakten på det genomgoda psyket, stresståligheten, erfarenheten, ungdomligheten och viljan att göra allt som krävs för att stå på toppen av karriärsstegen trissas upp.
”Såklart förstår du att du måste uppfylla vissa krav för att vi ska anställa och älska dig? Du bör vara en social snäpphane med starka ledaregenskaper, ha en brinnande lust att klättra uppåt och dricka sprit två gånger i veckan med oss.” Mannen i den mörka kostymen, han med det överkammade håret och våta leendet lutade sig över skrivbordet och öppnade händerna för att visa och förklara att han ändå var på den arbetssökandes sida.
”Vi söker de bästa bland de bästa”, sa damen från sin mörkrosa dress och korsade sin kollegas logik.
Den arbetssökande suckade, men tog ändå fingret ur näsan. ”Vad händer om ni anställer en person, som vid första anblicken verkar vara bäst, men som senare visar sig enbart vara näst bäst?”
Mannen med det våta leendet tittade uppriktigt förvånad på honom, lutade sig tillbaka i stolen, funderade två sekunder och återvände med ett svar. ”Då tränar vi upp denne så att han blir bäst. Men, givetvis anställer vi enbart de bästa, från början alltså. Det framgår mycket tydligt i våra annonser att vi inte har något intresse i någonting annat.” Han knackade med pekfingret på tidningsannonsen. ”Varför skulle något företag anställa annat än de bästa?”
”Ja, det är ju enbart de bästa som är intressanta för oss”, upprepade damen. ”Nå!?” sa hon med uppmanande ton strax därefter. ”Ska du inte konversera och visa din matchande sociala kompetens? Det är kutym att inte låta pinsamma tystnader uppstå vid jobbintervjuer. Det kan tyda på bristande engangemang och motivation från arbetssökandes sida. Dessutom borde du le mer.”
”Nej tack.”
”Nej?!” skrek kvinnan och ställde sig upp. ”Man kan inte tacka nej till ett jobb på dagens kritiska marknad.”
”Jodå. Ni kan ta ert jobb och förskjuta det. Jag måste tillbaka till djurparken och orkar inte med såna här charader.” Apan reste sig och bugade djupt innan han klättrade ut genom fönstret och försvann.
Nu har jag läst igenom lite inlägg på din blogg och jag gillar den skarpt. Du är klok och rapp. Själv gör jag en ADHD-utredning nu, men jag vet redan nu vad svaret blir. *s*
Tack. ADHD-utredningen både skrattade och grät jag ordentligt under, och den var samtidigt utmattande och givande. Resultatet gav mig knappast sinnesro men har gett en del förklaringar och hjälp. Lycka till, med både utredningen och livet.