Sommarbrevet till folkhälsominister Maria Larsson

From: kol14.com
To: Folkhälsominister Maria Larsson (kd)
Date: tis, 30 juni 2009 23:18

Hej Maria,

Hur är det? Här är läget ganska lugnt, trots att högsommarvärmen fortfarande dröjer sig kvar i lägenheten som ett duntäcke. Fläkten i fönstret griper tag i lite av den svalkande luft som drar fram över gatan, sent på kvällen den sista junidagen för detta år.

Hade jag fått cannabis utskrivet, som jag önskar, hade jag säkert suttit avslappnad på stolen och fortsatt förberedelserna inför att starta eget företag. Då hade inte värken i kroppen eller migränen stört, och istället för att oroligt skruva och sträcka på mig hade jag satt upp fötterna på pallen intill och fortsatt att läsa instruktionsmanualer från Skatteverket och Arbetsförmedlingen.

Många säger att en lågkonjunktur härjar, men hos mig är framtidstron fortfarande stark. Jag tror att bra saker kommer till dom som kämpar. Om det inte vore för värken, och distraktionen, hade jag kunnat hjälpa er snabbare med sysselsättningen och de låga räntorna.

Det är lite knasigt och kontroversiellt det där med att få göra som man vill, alltså att ha en märkbar frihet, utan att vare sig kroniska sjukdomar eller myndigheter lägger sig i. Visst vore det schysst att få äga sin egen kropp. Jag trodde det var vad vi lagstiftade om när vi gjorde sexköp olagligt – att ingen kunde äga dig.

Förresten. Jag såg enligt utdragen från Socialdepartementets registrator att de sex mail jag skickat de senaste månaderna har kommit fram, och det känns väldigt bra. Det var många frågor som kanske är kniviga att svara på, det kan jag förstå; offentliga lögner är sällan en lätt sak att ta sig ur.

Men det här är inte menat att bli ännu ett mail där jag ber dig förklara vems folkhälsa du jobbar för. Det här är en sommarskön hälsning till dig, med en önskan att du må träffa många andra kroniskt sjuka som vill berätta för dig hur de ser på världen – vilken hjälp de behöver, och varför.

Jag får många frågor via mail, forum och direkt från människor jag möter. De ger mig historier från deras liv; de delar berättelser om glädje, sorg och smärta och i varje ögonblick njuter jag av deras ord. Vi har fortfarande så mycket att lära av varandra, att få höra, visa och se.

Jag hoppas verkligen att de pratar med dig också, så att du inte blir den enda som inte vet vad som pågår ute i världen.

/ hälsningar, Joakim Hedström, som i 25 år sökt läkarhjälp för dagliga smärtor utan att ha blivit hjälpt. Diagnos: adhd och migrän.

(Brevet även publicerat på Newsmill)