Rebecka Åhlund, SvD – personligt knarkprat
Det här är min kommentar till artikeln Alltid samma prat om knark
From: kol14.com
To: Rebecka Åhlund, svd.se
Date: tis, 25 aug 2009 11:44
Alla vet att det är socialt mer accepterat att använda narkotika idag än för ett par år sedan. Det märks väldigt tydligt för dem med öppna ögon, öron och näsborrar. Det diskuteras både flitigare och mer öppet än jag någonsin har varit med om, och jag har hört diskussionerna från insidan de senaste nio åren.
Under dessa år har jag hunnit tröttna på drogpreventionsriddare i socialarbetaruniform som kämpar enligt föråldrade metoder och stoppar huvudet i sanden när kritiken anländer. Jag blir irriterad på cannabisrökande människor som saknar förmåga att uttrycka sig verbalt och skriftligt, och som inte förstår vikten av öppenhet inför de problem som faktiskt kan komma med ett cannabisbruk. Drogträsket och psykoserna sträcker sig lika långt på båda sidorna om hampafältet.
Rebecka, du säger att: ”För att vara ett ämne som påstås vara så infekterat, debatteras knark väldigt ofta och mycket. Det som behövs är någon som säger något nytt och oväntat, vänder på en sten som inte alla rotat omkring under redan.”
Jag säger: Tjenare! Jag heter Joakim Hedström och är en av Sveriges mest öppna förespråkare för medicinsk cannabis. Jag har diagnosticerad adhd, migrän och en daglig huvudvärk – och jag ser inte alls vitsen med att rota under stenarna.
Det har för länge sedan blivit dags att ställa sig upp, se sig omkring och hälsa på omgivningen. Det vansinniga informations- och debattkrig som båda sidorna för gör mig mestadels trött. Hjärnan hostar till av aggressivitetsöverslaget och bristen på vänlighet.
Det finns inte längre utrymme eller tolerans hos befolkningen för antiknarkkampanjer som jämför hasch med bajs. Det finns precis lika lite utrymme för dem som säger att cannabisbruk alltid är problemfritt och att ingen åldergräns eller kontroll krävs för det.
Det Rebecka, är lite av vad som gör att jag känner att jag står vid sidan av det absurda drogkriget och inte går de vanliga vägarna. Jag vill ha ett läkemedel baserat på det folk kämpar om. Och visst är det som att stoppa in armen i striden och hoppas att ingen hugger av den.
/ Joakim Hedström, Norrköping
Inlägg (RSS)
”Det diskuteras både flitigare och mer öppet än jag någonsin har varit med om…” skriver du och jag vill gärna framhålla att det matchar precis min egen uppfattning!
Jag har, framför allt under det senaste året, till min oförställda glädje kunnat konstatera att när aningslösa skriverier om cannabis där hasch och marijuana framställs som värsta knarket dykt upp på någon blogg, så har kommentarerna varit av den kalibern att jag furundrat tänkt: -Fan, det här låter ju precis som något jag själv skulle ha kunnat skriva! :)
Även jag har begåvats med en adhd-diagnos, för övrigt. Och jag förmodar att du i likhet med mig upplever intag av cannabis positivt och balanserande..?
Det här betyder förstås att jag i viss mån har ett eget intresse av att få hampan avkriminaliserad, men helt oaktat detta är det rådande svenska narkotikapolitiken helt år helvete och har så varit sedan anno datsumal, eller i alla fall så länge jag kan minnas.
Men desto roligare att det äntligen börjar röra sig åt rätt håll!
Vore kul om du kollade in bloggen lite och kommenterade/mailade!
http://samzodiac2.wordpress.com/
Jag bor ju på Gotland och är journalist mellan tvenne jobb, så jag skulle nog må bra av att få bort ringrosten lite. ActNow verkar ju vara ett lämpligt övningsobjekt, haha…
Hoppas att du får behålla armen, Joakim! ;)
Och om inte annat, så kan du ju glädja dig åt inläggets första kommentar, hehe..
Hej där Sam. Här finns lite av det jag skrivit om cannabis och adhd: Cannabis lindrar min ADHD & migrän
Gällande kvalitetskommentarer. Jag ser att vissa signaturer återvänder för att kommentera på bloggar, forum och annat. Samtidigt verkar den största delen vara för mig okända människor. Deras kommentarer är inte heller av typen ”LEGALISERA!!1!!”, utan ofta vänder de sig mot den bristande logiken eller utelämnandet av vettig fakta i artikeln eller bloggen.
Jag uppskattar kritiskt tänkande, och människor som har förmågan att erkänna fel och brister och kan byta åsikt.
Har läst igenom större delen utav dina blogginlägg nu och jag tycker du gör ett FANTASTISKT arbete få av oss skulle våga eller ha tålamodet till att göra. Har själv ADHD och upplever att cannabis förbättrar många utav mina symptom, betydligt bättre än vad Concerta och dylika stimulanter kommit nära att göra, jag är nu placerad på en behandlingsanstalt på grund utav en bitvis stökig uppväxt samt det faktum att jag under snart 5 års tid regelbundet brukat cannabis då jag själv anser att det förbättrar min levnadssituation betydligt, såväl för min diagnos som för mitt välmående. Detta har dock visat sig vara oacceptabelt för socialstyrelse och myndigheter som tagit ifrån mig rätten till att ta körkort såväl som försvårat min kamp om att få en utbildning/jobb då de anser att mitt ”drogproblem” är skadligt för mig och personer omkring mig. De anser alltså att cannabis, som fått mig att må bättre, som fått mig att söka mig ifrån kriminalitet och tyngre missbruk, som hjälpt mot min depression och dåliga självförtroende, är skadligt för mig och folk omkring mig och måste ”botas”? Jag önskar att jag fortfarande hade din energi och beslutsamhet kvar, men åratal av argumenterande med läkare, psykologer, socialstyrelser och handläggare har bara lett fram till samma återvändsgränd. Jag hoppas verkligen att ditt kämpande ger avkastning och jag kan inte tacka dig tillräckligt för vad du gör, både för dig själv och för oss andra, du har sannerligen ordets gåva och kan till skilldnad från majoriteten av de du kontaktat komma med konkreta argument och relevanta/aktuella fakta om ämnet, vilket är underbart att se. Kommer att följa din blogg så ofta jag kan, din envishet värmer att se! Önskar dig all lycka i din fortsatta kamp mot orättvisan!
// En uppgiven ung man med ADHD
Benny: Tack! är allt jag har att säga. Du, som många andra, får mig att le – både åt livsglädjen och ledsamheten.
Jag vet att jag är långt ifrån ensam i detta, och för varje uppgiven person som hör av sig – det finns ett gäng av er – blir jag enbart mer beslutsam att fortsätta. Det här är inget krig mot samhället eller beslutsfattarna. Det här är vår gemensamma strävan att få tillgång till de fungerande läkemedel som jag anser att vi enligt lag och FN:s mänskliga rättigheter har rätt till.