Psykologen beklagar – ingen cannabismedicin
”Tyvärr”, säger psykologen och förklarar att han har diskuterat situationen med en psykiatriker.
Det är i slutet av dagens ångestterapistund. Jag sitter kvar i stolen. Jag blir inte överraskad, men givetvis böjer jag mig omedvetet framåt och suckar. Psykiatrikern, liksom alla andra jag tidigare pratat med, säger att man inte kan förskriva cannabisläkemedel vid adhd.
Det går inte. För att.
”Tidigare har jag fått höra från andra läkare att det är en tradition vi har i Sverige att inte förskriva cannabisläkemedel”, svarar jag.
Psykologen säger hmm och suckar själv. Han säger något om att det inte var vidare bra uttryckt. ”Men studierna som finns säger väl allihop att cannabis är skadligt?” frågar han försiktigt, och lägger inte fram det som ett barskt uttalande. På rösten verkar det som att han faktiskt är övertygad om att situationen är så.
Jag förklarar att det finns tusentals studier som visar på cannabis goda möjligheter som läkemedel (här är några) – det finns till och med som munspray. Samtidigt inser jag att han aldrig har fått höra den här sidan av världen. Det är sidan som cannabisliberaler vevar med i luften och skriker ”vi förtrycks, vi förtrycks, ni är dumma!” och som propagandamaskinerna som förespråkar nolltolerans avfärdar som nonsens. Det enda användningsområdet för informationen är som det vetenskapligt konkreta verktyg det är, och inte ett slagträ.
Psykologen förklarar att han, utan att jag tipsat honom, varit inne och läst på kol14 om min situation. En gissning säger att han googlade på cannabis och adhd – och där står jag som första träff. Han hade även försökt söka efter just medicinska studier gällande adhd och cannabis utan att ha hittat några.
Anledningen är: Det finns inga sådana. Vad som existerar är en hel del patienthistorier, och läkare utanför Sverige som förskriver det vid adhd, men ännu har ingen gjort en djuplodande studie på huruvida det är möjligt att cannabis kan lindra min kombination av daglig huvudvärk, migrän och adhd på det sätt jag påstår.
Och det är problemet. Psykiatrikern fick frågan utifrån mina adhd-svårigheter. Min migränläkare lyssnar på mig och mina migränproblem. Varför har vi inte i Sverige lärt oss ännu att lyssna till mig som patient?
Mötet avslutas med att han säger åt mig att fortsätta kämpa. Han drar parallellerna med hur lång tid det tog innan amfetaminderivatet Concerta godkändes – och numera förskrivs flitigt – för adhd.
Jag tackar för hjälpen, och förklarar att jag inte har några planer på att ge upp. Jag vet vad jag känner, och hur jag fungerar. Om det finns en enskild mening som läkarna har upprepat för mig, år efter år, så är det att jag är den som känner mig bäst, och vet vad som fungerar och inte fungerar för just mig.
Stå på er där ute. Ni har rätt.
Inlägg (RSS)
Utan att förringa din psykologs förmåga kan jag inte låta bli att tänka så här:
Varför är det de som har ”minst” möjlighet att hjälpa, som verkar vara mest måna om patienten och verkligen vill hjälpa?
T.ex. på sjukhus och vårdcentraler verkar sjuksystrar vara de som är trevligast och har bäst patientkontakt men minst kontroll över patientens ärende, medan läkaren ”rusar” mellan patienterna, som h*n håller så kort det går, och inte får någon direkt kontakt med den de vårdar. Det finns så klart ”elaka” syrror och riktigt trevliga läkare, men ändå. Jag ser i alla fall en skillnad utan att ha några forskningsrapporter att backa upp det med…
Fast personlig kontakt med sin familjeläkare är nu på tapeten; vårdsystemet är under omarbetning i och med det som kallas Vårdval. Hoppas att det blir bättre av det, även om det verkar som att de stora drakarna (ofta landstingsdrivna vårdinrättningar men även privata större organisationer) kommer att försöka köra på i samma takt som tidigare och försöka anpassa sin organisation så lite som möjligt – det kostar ju pengar. ;)
Tack för rapporten joakim, må bra och håll huvudet högt!
Min erfarenhet från vården är att de utan förskrivningsrätt för läkemedel (psykologer, terapeuter, vårdare i allmänhet, sjuksköterskor) varit klart vänligast och mest personliga.
Kanske beror det på att de inte har rätten att försöka bota allt med tabletter det första de gör, och därför måste hitta andra sätt. Kanske beror det på att de generellt sett verkar mindre stressade än läkarna? Möjligtvis har slumpen försett oss båda med skevt forskningsmaterial att utgå från.
Är det någon som har en annan åsikt?
Vill bara säga att jag hejar på dig och det du gör!
Jag är själv bipolär med adhd och det som hjälper mig bäst då jag är nere eller att hjärna går på högvarv är att röka lite röka marijuana. Äter även Lamictal(mot bipolär)och depression piller. Läkaren jag var hos sist vill jag skulle genom gå ECT behandling(jag vägra det)+ att han skrev ut zyperexa(vilket jag vägrat prova efter googlat det på internet).
Fundera på sluta med alla tabletter för att enbart medicinera med marijuana för att se hur det skulle fungera på mig.
Fråga har du testat den där cannabis sprayen du pratar om.
Tack!
Tack själv, för att du läser och delar med dig av vad du tycker. Och nej. Jag har tyvärr inte fått möjlighet att prova sprayen.
Jag blev erbjuden ECT-behandling för lite över tio år sedan, och tackade raskt nej till det. Det var faktiskt ett av de första förslagen på behandling som jag blev erbjuden. Zyprexa har jag använt under en längre tid, men det passade inte mig alls eftersom det gjorde mig till en grå zombie som sov bort större delen av dagarna. Det är det enda läkemedel jag har provat som haft den effekten. För andra kanske just det läkemedlet är lösningen eftersom vi reagerar olika.
Hej Nanna.
Har du någon gång använt bara cannabis, utan någon bipolär-medicin?
Jag vill minnas att det finns ganska intressanta historier ang detta här på internet.
Bl.a. lite som Dr. Grinspoon skriver om.
Han pratar, om jag inte missminner mig om att cannabis har hjälpa emot manodepression, men jag har också för mig att han avråder ifrån att blanda cannabis med sådan medicin. Fast det kan även ha varit just med litium.
Ska se om jag hittar det.
Mvh, och lycka till!
Jag tror det är detta jag menar:
http://rxmarijuana.com/mood_stablizer.htm
Har ju självklart inte läst igenom allt just nu, men som sagt, jag tror det är detta.
Mvh
@Andreas ..jag bodde i spanien 6år(detta innan jag visste jag var bipolär och adhd) De flesta rökte gräs utav dom jag var med(det var första gången jag provade röka). Har först på senare år reflekterat tillbaks på de åren(rökte i stort sett varje dag och då rätt mycket…det jag kommer ihåg mådde jag väldigt bra många positiva minne från den tiden.
jo jag tror inte heller att det är bra att blanda mina tabletter med cannabis.