Påminnelse, påminnelse, påminnelse
Samtidigt som världen surrar omkring oerhört snabbt står vissa personer och myndigheter synbart helt stilla. Det här är tre av de samtalstrådar jag har igång där ingenting verka hända.
Varför kan inte jag få välja kommunikationssätt, och att det respekteras lika mycket och snabbt som exempelvis ett telefonsamtal? Det är dags för fler påminnelser, givetvis i mailform för dess utmärkta dokumentationsfaktor.
From: kol14.com
To: EU-kommissionen i Sverige
Date: fre, 2 okt 2009 09:19
Hej,
Finns det någon som kan hjälpa mig?
/ hälsn, Joakim
From: kol14.com
To: Läkemedelsverket
Date: fre, 2 okt 2009 17:15
Hej,
Jag skulle uppskatta ett svar på detta.
/ hälsn, Joakim
From: kol14.com
To: Specialistläkaren, Vrinnevisjukhuset Norrköping
Date: fre, 2 okt 2009 17:22
Hej,
Jag träffade dig i maj, och vi hade ett telefonsamtal i mitten av juli. Efter det skulle du kontakta N.N för att höra dig för huruvida de tror att jag kan vara hjälpt av exempelvis Sativex.
Det har nu gått några månader och jag har inte hört någonting om hur det går. Så hur går det?
/ hälsn, Joakim Hedström
Inlägg (RSS)
Jag är både tacksam och imponerad över att du orkar. Jag har själv problem att ens orka bråka med förnedringskassan…
Keep it up.
För mig tar det i slutänden mer energi att sänka huvudet och acceptera orättvisor än att säga ifrån, men visst måste jag välja vad står upp mot.
Alfakassan stängde för några år sedan, utan förvarning, av utbetalningar till mig eftersom de ”misstänkte” att jag fick pengar från annat håll – ett antagande helt taget ur luften. Därför meddelade jag ett verk inom Arbetsförmedlingen (AMS/AMV), som övervakade akassorna, om vad som hade hänt. Inom ett dygn ringde en högre chef från Alfakassan upp mig.
”Någon har tydligen berättat om din situation för AMS, och jag blev därför tillsagd att ringa upp dig, be om ursäkt och säga att utbetalningar är igång igen. Du bör ha dina pengar imorgon.”
”För mig tar det i slutänden mer energi att sänka huvudet och acceptera orättvisor än att säga ifrån, men visst måste jag välja vad står upp mot”
Jag trodde (tror?)mig vara sådan tills depressionen tog över beslutsfattandet.
På väg ut ur den nu iallafall.
vh
/k