Offentlig försvarare – en senare fråga

Inlindad i byråkratiska bojor där ingen med säkerhet kan säga något står jag lutad mot väggen med mobilen intill örat. I andra änden finns den civilutredare jag ringt upp för att få klarhet i delgivningen och misstanken om narkotikainnehav.

- Så jag kan inte få en offentlig försvarare nu?
- Nej, det blir tal om det senare när förundersökningen överlämnas till åklagaren och denne beslutar om vidare åtgärd.

Jag förklarar att jag inte förstår allt i förundersökningen. Hon erbjuder sig att besvara alla frågor jag har, men det enda jag släpper ifrån mig är en suck. Det är för många frågor och jag behöver tid på mig för att hänga med. Tid och stöd. Tid däremot är vad som inte finns. Eventuella synpunkter ska vara polisen tillhanda om senast två veckor. Och stödet verkar dröja.

- Ni fick inte mitt önskemål om offentlig försvarare? Det jag mailade in för en månad sedan? Åklagarmyndigheten sa att dom skickade vidare mailet till er.
- Nej, det har jag inte sett till, säger hon vänligt och nämner att Åklagarmyndigheten kanske behåller informationen till den behövs. Har du något du vill ändra eller lägga till i förundersökningen så kan jag ta det nu direkt.

Jag tackar, säger att jag återkommer med behövliga korrigeringar av förundersökningen senare och sjunker ner i en fåtölj. Framför mig på bordet ligger 21 sidor förundersökningsprotokoll. Motsägelsefulla uppgifter, hänvisningar till att lagarna är luddiga och utdrag från lagparagrafer jag inte förstår.

Vännen på andra sidan bordet säger något men jag hör inte vad. Det enda som hörs är ett dovt mummel som om jag låg nersänkt i en vattentank. Jag svarar något men det dova mumlet äter upp orden.

 

Idag, två dagar senare, surfar jag in på Åklagarmyndighetens hemsida. Där hittar jag följande under rubriken Offentlig försvarare.

Som misstänkt har man i vissa fall rätt att få en offentlig försvarare. Det kan man få redan under förundersökningen eller till en eventuell rättegång.

Man har rätt till offentlig försvarare om det finns behov med hänsyn till utredningen om brottet, om man riskerar annan påföljd än böter eller villkorlig dom eller om det finns särskilda skäl på grund av målet eller personliga förhållanden.

Jag är tillbaka i vattentanken igen; Instängd i ett rum med oändligt eko där tankarna försvinner iväg utan att någonsin komma tillbaka. Jag drar hastigt efter luft och märker hur jag åter igen har glömt att andas. Hjärnan vrålar, jag stirrar rakt fram och ingenting fungerar. I vissa fall, rätt, behov, hänsyn. Vad fan betyder det jag läser? Jag får alltså ingen försvarare ännu eftersom jag endast riskerar böter eller villkorlig dom? Får jag advokatbyrån jag önskat? Får jag alls en försvarare?

Frågorna är för många. Det enda jag vet är att jag måste hitta svar på dom – snabbt, oavsett om jag orkar eller inte. Det här handlar om mitt liv och rätten att verkligen leva, inte enbart existera.

- Det här är ingen kamp eller fight. Det här är ingen kamp eller fight, upprepar jag och vinglar upp på fötter igen och slår ihop handskarna.