Cannabis i Riksdag & departement

I måndags, 14 februari, publicerades en längre artikel om medicinsk cannabis och cannabisläkemedel i tidningen Riksdag & departement. Förutom en intervju och bilder från holländska Bedrocan, som tillverkar medicinsk cannabis, fanns även jag med.

Artikeln är del i den bok om cannabis som journalisten Johan Anderberg skriver, och som kommer ut i höst. Texten publiceras här i sin helhet med tillstånd.

 

CANNABIS ÄR TILLBAKA

Det var en liten provokation som han utförde på Arlanda. När Joakim Hedström gick genom tullen i juni 2010 hade förmodligen ingen stoppat honom om han gått i den gröna filen. Men i stället gick han mot rött, tog upp sin väska framför tulltjänstemännen och lade fram en liten flaska:
– Det här är min medicin.

Flaskan innehöll tio milligram oljebaserad, syntetisk THC. Det är den psykoaktiva substansen i cannabis.

Enligt Schengenfördraget får EU-medborgare ta med sig medicin över gränserna, om det är för personligt bruk och inte motsvarar mer än 30 dagars förbrukning. Joakim Hedström visade dessutom upp sitt intyg från en läkare i Köln, apotekskvittot och annat som styrkte hans rätt att ha med sig medicinen.

Men medicinska cannabispreparat befinner sig i en gråzon i Sverige. Enligt svensk lag är cannabis en ”allmänfarlig drog utan medicinskt värde”.

Joakim Hedström håller inte med. Han har diagnosen ADHD, lider dessutom av svår migrän och har fått flera läkemedel utskrivna. Ingenting har hjälpt, menar han – utom marijuana.

Joakim Hedström var 24 år när han testade första gången. När alla andra blev slöa och likgiltiga upplevde Joakim att han blev klar och fokuserad.

Så nu stod han här i tullen och delgavs misstanke om narkotikabrott. Det blev början på en tvist som skulle pågå i ett halvår.

Utanför den holländska staden Groningen arbetar en före detta grönsaksodlare med ett företag som hoppas att marknaden snart börjar växa ordentligt. När Tjalling Erkelens öppnar dörren till sin lada väller en doftvägg av marijuana ut genom dörren. Det är skördetid.
– Men det är inte odlingen som luktar. Det är torkningen, förklarar han.

Där lukten är som starkast sitter Tjallings fru Wupke tillsammans med två kompisar. Alla är klädda i vita rockar och har håret instoppat i plastpåsar. Kvinnorna skickar marijuanaväxter mellan sig. De klipper av kvistar, finfördelar och fixar till blommorna.

Alla tre är hemmafruar och jobbar på timmar. Ett bra sidojobb, menar de. Det är nära hem och man kan komma och gå lite hur man vill. När allt är färdigansat stoppar de ner det i plastpåsar, väger och lägger till, till det är exakt 250 gram i varje förpackning.

I köket sitter en man i kostym och äter plastförpackad Goudaost medan han antecknar i ett block. Det är doktor Marco van Der Velde. Han har kört ända från Haag för att se till att hans lilla projekt går som det ska, och för att lägga en ny beställning på 64 nya påsar – 16 kilo marijuana.

Marknaden växer långsamt, men stadigt.
– Jag brukar säga till patienter som tror att marijuana kan vara bra för dem: testa det ett litet tag. Funkar det inte så funkar det inte. Men för de här patienterna är det absolut värt ett försök, säger Marco van der Welde.

Marijuana användes länge som medicin i västvärlden. Men i slutet av 1800-talet började förbrukningen gå ner. Det berodde främst på att användningen av injiceringsnålar började ta fart. Cannabis drabbades därmed av en svåröverstiglig konkurrensnackdel: eftersom hampaprodukter var svårlösliga i vatten gick de heller inte att injicera. Under slutet av 1800-talet utvecklades även syntetiska droger som aspirin, kloralhydrat och barbiturater. De var mer kemiskt stabila än cannabisprodukter, och därför mer pålitliga.

Kunskapen om marijuana som medicin föll i glömska.

Men sedan 1960-talet har cannabis sakta men säkert letat sig in i läkarkonsten. Forskare har lyckats isolera THC, den mest kända kemikalien i växten, och har kommit fram till att CBD, som också förekommer i växten, har antiinflammatoriska och antipsykotiska egenskaper.

Ett genombrott har varit upptäckten av signalsubstansen anandamid, ett ämne i människokroppen som beter sig ungefär som THC, även om det bryts ner betydligt snabbare.

Femton amerikanska stater tillåter medicinsk marijuana, påhejade av amerikanska läkarsällskapet, och Bedrocan har inte bara kunder från Nederländerna. I Tyskland, Italien och Finland börjar läkare också få upp ögonen för den holländska produkten.

Det har gått lite drygt ett decennium sedan den holländska regeringen beslutade sig för att börja odla marijuana. Anledningen var en misstanke om att många holländare redan använde drogen som medicin, för att bota hungerproblem, smärta eller viss ångest. Problemet var att de inte visste vad de fick.

– Ur en medicinsk synvinkel är det en katastrof. Tänk dig att gå på en medicin och varje dag tvingas variera dosen slumpmässigt. Dessutom är det vanligt att de här människorna samtidigt går på andra mediciner. Om man inte berättar det för sin läkare kan kombinationen bli farlig.

Ett test av det gräs som såldes i landets coffee-shops bekräftade några andra av Marco van Der Weldes farhågor. Produkterna innehöll allt från glas till bekämpningsmedel och svamp.

Men hur skulle myndigheterna göra? Ett alternativ var att kopiera ett försök i Kanada, där statliga universitet nyss hade fått de plantor som polisen hade beslagit.

Alldeles för oproffsigt, ansåg Marco van Der Welde. Lösningen blev att lägga ut odlingen på entreprenad.
– Ingen har fått odla marijuana på det här sättet förut.

Till skillnad från andra monopolister kan Tjalling inte sätta priser hur som helst. Hur mycket de tar per gram är en företagshemlighet.
– Men jag kan säga så här: vi hade fått betydligt mer betalt om vi hade sålt det till en coffee-shop.

Även andra företag arbetar med cannabisbaserade läkemedel, om än inte i form av vanlig marijuana. Det brittiska företaget GW Pharmaceutical har exempelvis utvecklat munsprayen Sativex.

Det finns en möjlighet för svenska läkare att ansöka hos Läkemedelsverket om licens att skriva ut cannabisbaserade mediciner. Det är dock ovanligt. Av 55 000 ansökningar under 2009 handlade 54 om cannabisläkemedel. Då i form av Sativex och Marinol, två av de vanligaste cannabisläkemedlen utomlands.

– Jag tror att vi får se mer av de här preparaten på marknaden i Sverige så småningom, säger Hans Sjögren, som är överläkare och klinisk utredare på Läkemedelsverket.

Enligt honom används medicinerna främst för att lindra olika smärttillstånd.
– Om man tar bort alla politiska förtecken är det inget underligt. Det är klart att det finns en viss missbruksrisk, men redan nu tillåter vi exempelvis morfin, som är betydligt mer beroendeframkallande.

Joakim Hedström försökte ta kontakt med några av de svenska läkare som skrivit ut medicinerna, men de menade att det var svårt eftersom han inte bodde i deras upptagningsområde.

Till sist tog han saken i egna händer. Och efter en förundersökning som tog sex månader att genomföra fick han till sist besked om att åtalet var nedlagt.

Skälet var, enligt beslutet, att man ”inte kan förvänta sig en fällande dom”. Åklagaren i ärendet har inte velat kommentera, men Karin Jansson, som är handläggare för ärendet på Läkemedelsverket, menar att lagen är ”luddig” och att osäkerheten knappast har skingrats med det senaste beslutet.

– Det hade varit bra om det här hade prövats i domstol, säger hon.

Vad det innebär för andra svenskar är alltså oklart. En möjlig tolkning är att det nu även är öppet att importera Bedrocan, alltså helt vanlig marijuana, eftersom det, likt Dronabinol, skrivs ut av läkare i andra EU-länder.

Ansvariga statsrådet, barn– och äldreminister Maria Larsson (KD) har vid flera tillfällen sagt att hon inte vill att cannabisläkemedel ska bli lagliga, men hon har inte velat kommentera fallet.

Per Johansson, generalsekreterare för Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle, tycker att det är viktigt att skilja på cannabis och cannabis. Syntetiska läkemedel är okej, tycker han. Men vad Bedrocan håller på med tycker han är ”voodoo”.

– Om det är ett inregistrerat läkemedel har jag ingenting emot det. Men att röka vanlig marijuana som medicin är bara sanktionerat kvacksalveri. Att inandas röken från brinnande löv är inte ett säkert sätt att inta medicin.

Några dagar efter att åtalet lagts ned fick Joakim Hedström ett rekommenderat brev. Det var hans Dronabinolflaska.

– Det är en stor lättnad. Och som jag förstår det rätt innebär det här att jag kan åka tillbaka och hämta mer medicin när den här flaskan är slut, säger Joakim Hedström.

Han har nu inlett sin behandling, och har även kommit i kontakt med en svensk läkare som ska hjälpa honom att utvärdera försöket. Än så länge är det för tidigt att säga hur stor effekt medicinen har, men lite har han märkt.

– Den hjälper helt klart. Den lugnar ner kroppen och får mig att sova. Men den är inte lika kraftfull mot migränen som jag hoppats.