Hur läkarslarvet blev mitt problem
”Jo, och angående specialistläkaren”, sa min kontaktperson idag. ”Jag såg i mitt fack, efter semestern, att han hade lämnat ett papper igen där han bad om att få kontaktuppgifter till läkaren utanför länet som var intresserad av att träffa dig.”
Specialistläkaren är den jag träffade i maj i Norrköping – efter 20 månaders väntan. Det är samme läkare som jag fick ett telefonsamtal från för tre veckor sedan, efter att ha väntat i ytterligare två månader. Han lät då hälsa från min migränläkare och dennes chef att all cannabisforskning för smärttillstånd visade mediokra resultat. Specialistläkaren skulle efter telefonsamtalet ta kontakt med den läkare och mottagning utanför länet som visat sig intresserad att diskutera cannabismedicinering med mig.
”Han bad att få det papper han redan har fått två gånger?”
”Ja, han hittade det inte, sa han. Och nu är han på semester.”
”Så han vill ha samma papper, en tredje gång, för att läsa namnet på den person han ska kontakta. Det är samma namn som han två gånger tidigare även fått muntligt av mig.” Jag både ler, suckar och skakar på huvudet.
Kontaktpersonen drar på munnen och förstår mycket väl situationen men kan inte göra något. ”Han är tillbaka från semester 24:e augusti. Så jag ska hålla koll på papperet och se till att han får det den här gången. Han kanske inte visste att det var ett utskrivet mail han letade efter?”
”Men det är ju samma bokstäver!” säger jag.
Kontaktpersonen ler.
”Varför bad han inte sin sekreterare ringa upp mig och få namnet? Nu har ju ingenting hänt i de tre veckor där jag trodde att jag väntade svar från läkarna utanför länet.”
Vi tystnar. Det finns ingenting att säga.
”Var god dröj, dröj, dröj”, muttrar jag för mig själv och försöker känna efter vad jag tycker om beskedet. Jag känner ingenting. Det enda jag kan göra är att vänta, vänta, vänta.
Inlägg (RSS)
Du är en stor man Joakim lova mig att aldrig ge upp..
De du gör betyder så otroligt mycket för mig att jag känner mig nästan lite knäsvag när jag postar detta.
All lycka och kärlek jag kan ge!
”Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka.
Albert Einstein (1879-1955)”
Tack, för att du får mig att le. En riktigt skön helg till dig och alla omkring.
Jag säger som Dirren. Ge aldrig upp det du gör är helt rätt och geom din kontinuerligtet jobbar du framåt, tvivla aldrig på det! Inte för att jag tror att du skulle göra det men ibland kan saker bara kännas fel. Stort lycka till från mig!
Fortsätt kämpa Jocke, du är en ledstjärna och en hjälte i mina ögon, jag skiter ärligt i om jag kommer få röka lagligt i Sverige eller ej, det enda jag önskar är att personer som du får den medicin ni är berättigad som människa.
Hurfan kan folk behandla varandra på detta sätt? de skickar dig fram och tillbaka, kanske för att du ska lessna och skita i allting? kanske för att de själva är rädda om sina karriärer. En lagändring är ett måste
mycket kärlek från Sundsvall, sluta aldrig kämpa.
Tack Mattias och krille. Att ge upp nu är som att säga ”äh, jag låtsades bara hela tiden. Jag har inga problem som cannabis kan lösa. Vi lägger ner det här och fortsätter att knapra verkningslösa bieffektspiller istället.”
detta med att ”inte känna något”. ett försvarsmekanism man utvecklar för att Smärta man har inuti är alldeles för stor för att klara av.
suck..