Cannabis på jobbet
”Jag funderar på att sätta mig i skolbänken igen”, säger jag. Jag sitter i fåtöljen hos min kontaktperson, en kvinna på vuxenpsykiatrin i Norrköping, vars främsta uppgift är att stötta mig och agera problemlösare. ”Eller, studier i ett par år orkar jag inte. Men kanske skippa det och gå tillbaka till att jobba som lärare igen. Det har ju fungerat bra förut.”
Hon hmmar och tar upp att det kanske kan bli svårt. Jag ser på henne. Vadå svårt?
”Jo, jag menar ju på grund av vad du … vill ha …”
Vad jag vill ha är ett fungerande liv. Men visst. Jag förstår vad hon syftar på. Hon vet att jag öppet skriver om mina erfarenheter av vården och cannabis. Hennes tvivel kommer av att jag upprepat skriver orden cannabis, positiva effekter och Joakim Hedström i samma mening. Och hon gör det av välmening, men det blir ändå väldigt fel.
Hon tar upp föräldraaspekten, och att de är intresserade av sina barns lärare. Och om föräldrarna inte googlar mig lär barnen göra det.
Jag är fullt medveten om det. Det är knappast en överraskning för mig att saker går att hitta på nätet. Det var möjligt långt innan jag kom i kontakt med det 1992. Lika medveten är jag att tidigare cannabisaktivister råkat illa ut karriärsmässigt. Dessvärre har jag även läst på om hälso- och sjukvårdslagar, om FN-konventioner och hur vården är tänkt att fungera.
Jag har faktiskt på tidigare arbeten även berättat om mitt cannabisbruk för cheferna, och om hur och varför jag använder det. Svaret jag har fått har varit ”så länge inte jobbet tar skada, varsågod.” Det viktiga har varit vad jag faktiskt presterade på jobbet, och som jag har skrivit tidigare hade kollegorna, psykiatrin och vännerna positiva erfarenheter av mitt bruk.
Dagen då jag tvingas strunta i intresset för min egen hälsa för att ta ett arbete är dagen då jag kommer att skrika ännu högre mot nu. Mitt cannabisbruk har varken skadat mig själv, eller något arbete jag haft. Cannabis lindrar min värk, gör mig fokuserad och samtidigt lugn.
Så framtida arbetsgivare, kollegor och vänner – googla på. Jag finns här.
Vad gjorde man här 92?
Jag funderade en stund om mitt ordval ”här” skulle uppfattas som kol14 eller internet. Förtydligade texten nu. Tack.
På internet 1992-1993 körde man SvenskMUD och surfade efter Tolkieninformation med Mosaic, som senare blev Netscape, som senare blev Firefox.
Enda anledningen att nämna 1992 är för att det ger mig en känsla av att ha varit med innan internet blev det internet som folk känner till idag. Det är otroligt skönt att begå nörderi i omgångar.
Kol14.com startades först 8 december 1999.
”Det är otroligt skönt att begå nörderi i omgångar.”
:D
Folks förutfattade meningar är ett av de största hinder som finns.
Det spelar oftast ingen roll att den enskilda personen förstår och följer rationella argument i ett samtal.
Övrig verksamhet kommer ändock att planeras utifrån konceptet; ”Vad skall grannarna tänka?”.
Konformism är oerhört viktigt för oerhört många.