Cannabis: Avkriminalisering, legalisering och det folkliga stödet

From: kol14.com
To: Folkhälsominister Maria Larsson (kd)
Date: lör, 23 maj 2009 23:36

Hej Maria,

Jag antar att du är upptagen och därför inte har haft tid att besvara mina tidigare frågor (1, 2, 3). Sista delen av nästa vecka verkar hittills vara obokad för dig så jag hoppas att du har tid att sitta ner och beta av några av frågorna då.

Du säger i tidningen Fokus följande: ”Vad man ser i de länder som har legaliserat är att det leder till mer narkotika och fler missbrukare. Vi får inte ge upp och börja legalisera det ena efter det andra. Även cannabis leder till bestående skador.”

Det verkar som om folkhälsoministern inte förstår skillnaden mellan att legalisera en drog, att avkriminalisera den eller att ha totalförbud som Sverige. Enkelt förklarat skiljer det sig av graden ”det är din kropp och ditt liv, och du gör vad du vill så länge du är snäll mot andra”, ”nämen sluta är du snäll” och ”nu jävlar åker du i fängelse!” Så vitt jag vet har inget land helt legaliserat cannabis. (länk)

Glenn Greenwald på tankesmedjan Cato institute, i Washingtong D.C., publicerade tidigare under året en undersökning om avkriminaliserandet av droger i Portugal. Det klara och tydliga beskedet säger att den har varit en enorm framgång. Alla använda droger, från år 2001 och framåt, har minskat i användning. Alla. (länk)

Du är vårt narkotikafria ansikte utåt, så vänligen se till att få faktan rätt. Det kan dock vara svårt eftersom Folkhälsoinstitutet (FHI) i sin rapport Narkotikan i Sverige (R 2008:23) påpekar en ytterst konstig detalj. (länk)

Preventionsforskningen inom alkohol-, narkotika- och tobaksområdet är fortfarande en ung verksamhet. Generellt för hela detta område gäller att många frågor är obesvarade om såväl orsaker till problemen som vilka åtgärder som är effektiva för att begränsa dem. Särskilt gäller detta på narkotikaområdet, där ganska få preventionsinsatser har blivit föremål för vetenskapliga studier. Detta betyder att en hel del av de satsningar som görs för att förebygga narkotikaproblem sker i blindo, utan någon riktig vetskap om vilka effekter som kan förväntas.

Nog för att det låter galet att bedriva narkotikapolitik utan vetenskapligt stöd, men jag fastnade för några andra meningar som jag vill ställa en fråga kring. Det gäller FHI:s kommentarer till boken ‘Knark är bajs. Att driva narkotikaförebyggande informationsarbete’ av Gunilla Jarlbro:

Kapitlet handlar om att förebygga narkotikaanvändning genom informationskampanjer. Eftersom en mycket stor majoritet i Sverige stödjer målsättningen ”ett narkotikafritt samhälle” kan man fundera över om vi verkligen behöver bedriva opinionsbildning mot narkotika. Svaret enligt författaren är dock ett tveklöst ”ja” – främst eftersom en restriktiv narkotikapolitik förutsätter ett folkligt stöd och kampanjer behövs för att långsiktigt upprätthålla detta stöd.

Frågan: För att behålla folkets stöd till det narkotikafria samhället verkar det som om de hela tiden måste påminnas och övertalas att de ska kämpa för det narkotikafria samhället. Det verkar som om folk börjar tycka som de vill om man inte bedriver kampanjer mot dem. Lustigt. Vad tror du?

/ hälsn, Joakim Hedström

P.S. Jag har nu varit hos en läkare efter 20 månaders väntan och diskuterat möjligheten att få cannabismedicin. Nu återstår bara 1-2 månaders väntan på att få svar om de tycker det är värt att ge mig den, eller om de vill skicka mig utanför länet till en specialist. Håll gärna tummarna för mig! D.S.