Omkring 2002 skrev jag ett medvetet naivt brev till Jan Guillou. Jag frågade hur man går från att skriva underkända skoluppsatser till storsäljande romaner. Jag undrade även om jag borde gå i skrivskola, eller om jag istället kunde skriva enklare saker – korta dialoger och färdbeskrivningar – som publicerade författare helst slipper.

Svaret löd ordagrant: ”Hej Joakim! Med hälsningar från Jan Guillou kan jag bara framföra att han tyvärr inte har några möjligheter att hjälpa Dig. Hans enda råd är att skriva på.”

Därför tänkte jag, nästa gång jag fick frågan varför jag skriver, svara: ”Jag provade att skriva sådär lite på skoj, och tänkte faktiskt ge upp ganska tidigt. Sen kom jag på att det nog var bäst att fråga Janne ändå. Ja, Jan Guillou alltså. Han uppmuntrade mig att skriva på och därför gör jag det.”

Men det är faktiskt alltid en fråga om att bara skriva på, och vandra rakt igenom, oavsett vad det än gäller. Just nu är det mycket sådant, av den jobbiga varianten, och det mesta måste jag hålla utanför kol14.

Dock finns det en sak att fråga om – rakt ut – som jag behöver hjälp med. Har du ett kreativt och vettigt jobb i Norrköping eller Linköping, så säg gärna till. Möjligtvis kan distansarbete fungera. Arbetsförmedlingen dinglar med lönebidrag som bonus längre fram, och erbjudande om gratispraktik inledningsvis. Jag erbjuder mig själv, fullt ut, så länge någon erbjuder lite stödväggar till adhd:n. ;)

Just det. Vykorten. Den som ordnar ett arbete enligt ovan åt mig ger jag 365 handritade vykort. Ritade och skickade ett om dagen i ett år. Förvänta dig sånt här, men handgjort.