6 kommentarer

Legalisera, avkriminalisera, nolltolerans – debatten finns

Oavsett vad man än tycker om cannabis som läkemedel, som rekreationsdrog eller som vägen till ett oändligt lidande så finns debatten där ute. Vissa skriker högt om saken medan andra tänker i tysthet.

I brist på inlägg från mig själv kan jag tipsa om några alternativ källor till information. Jag varken håller med eller tar avstånd från dessa, men de är definitivt läsvärda.

Alkoholen är den drog som orsakar flest brott i Sverige. Vi kör rattfulla, vi våldtar, vi misshandlar, vi förstör andras egendom och vi dödar andra människor.

När polisen gjorde en razzia i somras på Uppsala Reggeafestival efter cannabis beskrev de drogbrukarna som: ”lugna” och ”fridfulla”. För det är precis vad som händer när en människa intar cannabis. Lugn, fridfull och kreativ. Inte som alkohol där drogbrukaren tror att den är stålmannen och ska erövra världen.

- Debattinlägg, Vilgot Nilsson, Newsmill

Pehrson och Hübinette skriver att de älskar poliser och batonger och inte kan få nog av poliser och batonger. Alla samhällsproblem ska bemötas med fler och tuffare poliser och batonger. Pissprover, blodprover, tvångsmetoder, inga problem, hurra och halleluja! Samma visa som ni alltid fått höra förut från Pehrson och Hübinette. De har sett något de finner icke önskvärt, de skickar poliser och batonger på problemet!

- Mångfald och ungdom vs Poliser och batonger från Alexander Bard och Liberati

7 kommentarer

Psykologen beklagar – ingen cannabismedicin

”Tyvärr”, säger psykologen och förklarar att han har diskuterat situationen med en psykiatriker.

Det är i slutet av dagens ångestterapistund. Jag sitter kvar i stolen. Jag blir inte överraskad, men givetvis böjer jag mig omedvetet framåt och suckar. Psykiatrikern, liksom alla andra jag tidigare pratat med, säger att man inte kan förskriva cannabisläkemedel vid adhd.

Det går inte. För att.

”Tidigare har jag fått höra från andra läkare att det är en tradition vi har i Sverige att inte förskriva cannabisläkemedel”, svarar jag.

Psykologen säger hmm och suckar själv. Han säger något om att det inte var vidare bra uttryckt. ”Men studierna som finns säger väl allihop att cannabis är skadligt?” frågar han försiktigt, och lägger inte fram det som ett barskt uttalande. På rösten verkar det som att han faktiskt är övertygad om att situationen är så.

Jag förklarar att det finns tusentals studier som visar på cannabis goda möjligheter som läkemedel (här är några) – det finns till och med som munspray. Samtidigt inser jag att han aldrig har fått höra den här sidan av världen. Det är sidan som cannabisliberaler vevar med i luften och skriker ”vi förtrycks, vi förtrycks, ni är dumma!” och som propagandamaskinerna som förespråkar nolltolerans avfärdar som nonsens. Det enda användningsområdet för informationen är som det vetenskapligt konkreta verktyg det är, och inte ett slagträ.

Psykologen förklarar att han, utan att jag tipsat honom, varit inne och läst på kol14 om min situation. En gissning säger att han googlade på cannabis och adhd – och där står jag som första träff. Han hade även försökt söka efter just medicinska studier gällande adhd och cannabis utan att ha hittat några.

Anledningen är: Det finns inga sådana. Vad som existerar är en hel del patienthistorier, och läkare utanför Sverige som förskriver det vid adhd, men ännu har ingen gjort en djuplodande studie på huruvida det är möjligt att cannabis kan lindra min kombination av daglig huvudvärk, migrän och adhd på det sätt jag påstår.

Och det är problemet. Psykiatrikern fick frågan utifrån mina adhd-svårigheter. Min migränläkare lyssnar på mig och mina migränproblem. Varför har vi inte i Sverige lärt oss ännu att lyssna till mig som patient?

Mötet avslutas med att han säger åt mig att fortsätta kämpa. Han drar parallellerna med hur lång tid det tog innan amfetaminderivatet Concerta godkändes – och numera förskrivs flitigt – för adhd.

Jag tackar för hjälpen, och förklarar att jag inte har några planer på att ge upp. Jag vet vad jag känner, och hur jag fungerar. Om det finns en enskild mening som läkarna har upprepat för mig, år efter år, så är det att jag är den som känner mig bäst, och vet vad som fungerar och inte fungerar för just mig.

Stå på er där ute. Ni har rätt.

3 kommentarer

Socialdepartementet, cannabis, Läkemedelsverket och tullen

Jag fick ett mail idag som frågade om jag ville lägga upp nedanstående brev på kol14. Så, här är det. Med tillstånd av personen i brevet.

Jag har fått ett brev av socialdepartementet om cannabis som läkemedel och vad som gäller då läkemedelsverket sagt en sak, och tullen säger en annan. Ladda gärna upp det här på Kol14, men hänvisa gärna det till mig då. Skicka ett mejl till mig på min mejladress så skickar jag brevet som jag fick i PDF.

Socialdepartementet ger samma historia som advokatfirman berättade i oktober förra året, men det är ändå kul att se att fler hör av sig till regeringen och ställer frågor kring det ingen förstår. Tack Rune!

From: Socialdepartementet
To: Rune Smith
Date: mån, 2 feb 2010

Hej Rune,

Jag har fått ditt brev där du frågar vad som gäller beträffande cannabis och att du fått olika besked från Läkemedelsverket och tullen.

Det är inte helt lätt för mig att svara på din fråga då jag inte har alla detaljer. Men jag ska göra ett försök att redogöra för vad som gäller.

För det första är cannabis inte godkänt som läkemedel i Sverige. Vissa andra narkotiska ämnen används ju inom medicinen och man kan då få de föreskrivna av läkare om man är i behov av detta. Det gäller dock inte cannabis.

Jag vet inte var du fått tag på ditt cannabis men jag vet att det förekommer i vissa länder att läkare skriver ut cannabispreparat för olika sjukdomar. Enligt den information jag har så är dessa preparat inte godkända av något läkemedelsmyndighet och är således inte formellt godkända som läkemedel i något Europeiskt land. Det är alltså lite oklart på vilka grunder som dessa ämnen skrivs ut. I och med att de inte är godkända som läkemedel så är de att betrakta som narkotika och därmed
förbjudna att inneha.

De 30 dagars förbrukning du säger dig ha fått tillstånd till från Läkemedelsverket antar jag härstammar från de bestämmelser som gäller för resande mellan medlemsländerna i Schengen. För att underlätta att personer som står under behandling, exempelvis cancerpatienter som behöver narkotiska läkemedel som smärtlindring, att tillfälligt besöka andra länder införde man en regel om att man får ta med sig dessa läkemedel vid resan. Förutsättning är att de är ordinerade av läkare och att hemlandets myndigheter utfärdat ett intyg om att detta korrekt, ett s.k. schengenintyg. Mängden läkemedel ska stå i proportion till resans längd – dock högst 30 dagar. Detta intyg ska kunna uppvisas till tullen vid gränspassagen. Dessa regler är till för att en person ska kunna resa till ett annat land på besök utan att behöva avbryta sin behandling. Det gäller alltså inte svenskar som åker till ett annat land för att hämta hem läkemedel som inte är godkända här hemma.

Med vänliga hälsningar

N.N.
Ämnesråd

En kommentar

Inbjudan till drogförebyggande projekt 2010

Som jag nämnde i inlägget Drogprevention – dags att söka pengar för lite mer än en vecka sedan har nu Socialstyrelsen lagt ut den officiella inbjudan.

Frivilligorganisationer har en viktig roll på alkohol- och narkotikaområdet. I år fördelar Socialstyrelsen 15 miljoner kronor till frivilligorganisationers projekt för att förebygga alkohol och narkotika.

Anslaget kan liksom tidigare år sökas av ideella organisationer på lokal, regional och riksnivå. De projekt som ska finansieras av anslaget ska i huvudsak ha barn, ungdomar och unga vuxna som målgrupp. Nystart eller utveckling av befintlig verksamhet kommer att prioriteras.

Socialstyrelsen har tidigare sagt att de söker få bredd i bidragsgivningen och att de gärna ser föreningar som är kritiska till samhället och de insatser som görs. Om du inte är nöjd med dagens kamp mot droger – eller har ett bättre sätt att sköta det på – så är det hög tid att ansöka om bidrag nu.

Ansökan ska finnas hos Socialstyrelsen senast den 22 februari.

http://www.socialstyrelsen.se/aktuellt/inbjudanattsokapengartilldrogforebyggandeprojekt

6 kommentarer

Sativex via adhdpsykologen?

Jag har under en längre tid gått i en – för Sverige ny och experimentell – adhdterapi som går långt utanför det Landstinget normalt erbjuder. Den utförs av två adhdspecialiserade personer, en psykolog och en arbetsterapeut, som åker till Norrköping enbart för våra möten.

Metoden är oehört konkret och innehåller bland annat minnesträning, arbetsträning, ångesthantering och koncentrationsövningar. Allt i terapin anpassas efter mig och mina svårigheter, personerna är oerhört kunniga och lyhörda, och totalt sett är den klart bästa hjälp jag någonsin har erbjudits. Givetvis har jag varit noga med att säga det direkt till personerna men även vid en utvärdering från Landstinget.

I brist på läkare som är villiga att lyssna till mig, och på ett seriöst sätt utvärdera det läkemedelsförslag jag har, vänder jag mig nu till adhdpsykologen i förhoppningen att bli tagen på allvar.

From: kol14.com
To: Psykolog N.N.
Date: lör, 23 jan 2010 21:55

Hej,

Det här är Joakim Hedström från Norrköping.

Som du kanske minns har jag haft problem med läkare ganska länge, och har nu även tackat nej till fortsatt kontakt på grund av dåligt bemötande. Därför undrar jag om du kan undersöka om en läkare (kanske i X, eftersom ingen i Norrköping kan) har lust att hjälpa mig.

Vad jag önskar är ett läkarbesök med någon som är villig att träffa mig för att utvärdera både mina fysiska och psykiska problem – alltså en helhetssyn. Det är något som alla läkare har misslyckats med hittills. Efter samtalet och utvärderingen hoppas jag att läkaren kan hjälpa mig att göra en importansökan på Sativex. Jag har fått berättat att det är känsligt att begära just detta läkemedel, men det är det första läkemedlet jag har önskat mig under alla de år jag sökt hjälp. Jag är även nästan helt säker på att det kommer att kunna hjälpa mig.

Anledningen till det är att jag tidigare, i omgångar, har provat cannabis och att det har haft stor positiv effekt på samtliga av mina smärtor och svårigheter. Det har hjälpt till med att minska illamåendet, att få mig lugn och harmonisk (sänka stresskänslorna), förbättra insomningen och sömnen, minska ångesttrycket i bröstet, öka koncentrationen mer varaktigt, ta bort stora delar av huvudvärken och dessutom få mig bättre fungerande i sociala situationer.

Det har alltså haft positiv effekt på många av de problemområden som vår terapi går ut på att bekämpa. Tyvärr har jag inte hittat någon läkare i Sverige som är villig att lyssna till detta. Man förskriver inte läkemedlet för annat än svåra cancersmärtor – för ”det är en tradition vi har här i Sverige”, enligt en av mina läkare. En anledning till att inte så många läkare har hört talas om cannabis möjliga effekt på adhd tidigare är att patienter lätt får stämpeln missbruksanamnes – trots att användningen av ordet rent definitionsmässigt är felaktig. Jag fick den nu senast av läkaren i Norrköping.

Jag anser inte cannabis vara ett botemedel för adhd, men jag – och flera adhd-vänner ute i Europa, som nu förskrivs cannabis i olika former av läkare – har upptäckt att det kan ge tydlig lindring. Därför kan jag inte förstå varför man inte är villig att undersöka möjligheten i Sverige.

Eftersom vi har träffats länge nu, och du vet om mina svårigheter och hur dessa kan te sig för någon med adhd, vänder jag mig till dig. Jag hoppas du kan hjälpa mig att hitta en läkare som är villig att prova detta.

/ hälsn, Joakim Hedström

From: Psykolog N.N.
To: kol14.com
Date: mån, 25 jan 2010 16:34

Hej Joakim !

Skall fundera på detta, men jag har inget förslag att komma med just nu.

Hälsningar
N.N