7 kommentarer

Offentlig försvarare – en senare fråga

Inlindad i byråkratiska bojor där ingen med säkerhet kan säga något står jag lutad mot väggen med mobilen intill örat. I andra änden finns den civilutredare jag ringt upp för att få klarhet i delgivningen och misstanken om narkotikainnehav.

- Så jag kan inte få en offentlig försvarare nu?
- Nej, det blir tal om det senare när förundersökningen överlämnas till åklagaren och denne beslutar om vidare åtgärd.

Jag förklarar att jag inte förstår allt i förundersökningen. Hon erbjuder sig att besvara alla frågor jag har, men det enda jag släpper ifrån mig är en suck. Det är för många frågor och jag behöver tid på mig för att hänga med. Tid och stöd. Tid däremot är vad som inte finns. Eventuella synpunkter ska vara polisen tillhanda om senast två veckor. Och stödet verkar dröja.

- Ni fick inte mitt önskemål om offentlig försvarare? Det jag mailade in för en månad sedan? Åklagarmyndigheten sa att dom skickade vidare mailet till er.
- Nej, det har jag inte sett till, säger hon vänligt och nämner att Åklagarmyndigheten kanske behåller informationen till den behövs. Har du något du vill ändra eller lägga till i förundersökningen så kan jag ta det nu direkt.

Jag tackar, säger att jag återkommer med behövliga korrigeringar av förundersökningen senare och sjunker ner i en fåtölj. Framför mig på bordet ligger 21 sidor förundersökningsprotokoll. Motsägelsefulla uppgifter, hänvisningar till att lagarna är luddiga och utdrag från lagparagrafer jag inte förstår.

Vännen på andra sidan bordet säger något men jag hör inte vad. Det enda som hörs är ett dovt mummel som om jag låg nersänkt i en vattentank. Jag svarar något men det dova mumlet äter upp orden.

Idag, två dagar senare, surfar jag in på Åklagarmyndighetens hemsida. Där hittar jag följande under rubriken Offentlig försvarare.

Som misstänkt har man i vissa fall rätt att få en offentlig försvarare. Det kan man få redan under förundersökningen eller till en eventuell rättegång.

Man har rätt till offentlig försvarare om det finns behov med hänsyn till utredningen om brottet, om man riskerar annan påföljd än böter eller villkorlig dom eller om det finns särskilda skäl på grund av målet eller personliga förhållanden.

Jag är tillbaka i vattentanken igen; Instängd i ett rum med oändligt eko där tankarna försvinner iväg utan att någonsin komma tillbaka. Jag drar hastigt efter luft och märker hur jag åter igen har glömt att andas. Hjärnan vrålar, jag stirrar rakt fram och ingenting fungerar. I vissa fall, rätt, behov, hänsyn. Vad fan betyder det jag läser? Jag får alltså ingen försvarare ännu eftersom jag endast riskerar böter eller villkorlig dom? Får jag advokatbyrån jag önskat? Får jag alls en försvarare?

Frågorna är för många. Det enda jag vet är att jag måste hitta svar på dom – snabbt, oavsett om jag orkar eller inte. Det här handlar om mitt liv och rätten att verkligen leva, inte enbart existera.

- Det här är ingen kamp eller fight. Det här är ingen kamp eller fight, upprepar jag och vinglar upp på fötter igen och slår ihop handskarna.

7 kommentarer

Delgiven

Berättar mer när jag kan.

Ingen kommentar

Så här tycker partierna i narkotikafrågorna

Jag själv tar inte ställning till legaliseringsfrågan kring droger (däribland cannabis). Trots det får jag frågor där människor undrar vilket parti som är mest liberalt, och vilka som är mest restriktiva, i narkotikafrågorna nu inför valet 2010. Eftersom jag själv inte har kunskapen tänkte jag att en länk kunde vara passande.

Svenska brukarföreningen, som bland annat verkar för internationellt samarbete och utbyte av erfarenheter i narkotikafrågor, och valfrihet och frivillighet i vård och rehabilitering, har nyligen ställt fem narkotikapolitiska frågor till alla partier inför valet. Här finner du sammanställningen.

Enligt omröstningen på sidan (26 röster) har Klassiskt Liberala Partiet och Vänsterpartiet den bästa narkotikapolitiken.

Ingen kommentar

Rymdresan

Gjord någon gång omkring 2001-2002 till en kortfilm om exploderande barn i rymden som aldrig blev färdig.

8 kommentarer

Hur påtvingade är frivilliga drogtester?

Det är egentligen inget konstigt. En vuxen man har tackat nej till ett frivilligt drogtest. Där slutar historien, för alla, är tanken. Tyvärr är det varken så för Thomas Bodström (S), ordförande i Riksdagens Justitieutskott, eller andra. Lägg därtill att det är valår, och ljudet från sablar som vässas hörs från varje gatuhörn, och det är ännu mindre så.

I Sverige är man oskyldig till motsatsen bevisats. Därmed är Bodström oskyldig. I folkets ögon är han däremot sannolikt en man fylld av dubbelmoral, för frivilliga drogtester är sällan just frivilliga.

Den privata intresseorganisationen Svenska Carnegie Institutet lät i april Sifo ställa frågan: ”Tycker du att det är rätt eller fel att använda slumpvisa, frivilliga drog­tester på högstadie- och gymnasieelever för att förebygga missbruk?” Av de 1000 som tillfrågades tyckte 76 procent att det är rätt. En synbart enkel frågeställning som gömmer en betydligt mer komplex historia. Det svåra ligger i ordet frivillig.

Ordböckernas förklaring är ungefärligt ”en handling som görs av fri vilja, självmant och utan tvång”.

Om du tackar nej till ett frivilligt drogtest vid en anställningsintervju lär du behöva motivera det ordentligt för att alls ha en chans att få jobbet. Vill du inte göra drogtestet för att du inte kan kissa när någon står och stirrar på dig, eller upplever du det hela integritetskränkande? Ännu svårare, vad händer om du gör testet och det kommer tillbaka positivt? Ska du då förklara att du har ADHD, och att läkarförskrivet amfetamin är det enda som får dig att fungera som andra och inte längre klättra på väggarna? Nöjer sig företaget med en muntlig förklaring eller vill de se ett läkarutlåtande?

I vilket fall som helst är du på intervjun av fri vilja, självmant och utan tvång. Att du inte får jobbet får inga andra konsekvenser än att du fortsätter på låg ersättning från akassa eller socialbidrag, om du får behålla dessa. Som arbetssökande ska du nämligen göra vad du kan för att få ett jobb, även om det kommer med frivilliga bonusuppdrag.

Frivilligheten är därför ingen svartvit frågeställning utan snarare en suddig gråzon med decimaler.

Den kommunala musikskolan är frivillig. Ingen kommer att se ner på eller frysa ut dig för att du valde bort klarinetten eller inte spelar blockflöjt. Lika lite kommer någon att ifrågasätta ditt beslut att inte ägna helgerna åt volontärarbete för Röda korset eller Amnesty. Att strunta i gymnasiet kan få uppenbara negativa följder när du söker jobb, men det är fortfarande en frivillig skolgång.

Så Thomas Bodström, du gjorde det korrekta. Du gjorde ett frivilligt val, och är oskyldig till motsatsen bevisats. Att hela Sveriges befolkning däremot nu tror att du är en knarkare är en annan sak.